Ännu en helg av jobb följs av en vecka av jobb. Jag börjar känna igen mig i det här mönstret nu liksom! Hade ett litet breakdown igår, men antar att det bara är att bryta ihop och komma igen.

För övrigt verkar hösten 2010 vara vigd åt comebackerna: Edgar Davids avbryter pensionärslivet och börjar kicka boll i Crystal Palace, Robbie Williams joinar Take That igen, gamla kritikerfavoriter som Hansson DeWolfe United, Adolphson och Falk, Bryan Ferry och Robert Plant släpper nytt, Åsa-Nissefilmerna väcks till liv igen etc...

Men vill ni hellre ha lite nytt och fräscht istället så kolla in Janelle Monáe vars debutalbum jag tipsade om i sommarnumret. Ett väldigt eget sound och en video här nedan som påminner mycket om Outkast...

Måste nog påstå att den här valupptakten är den tråkigaste någonsin. Skillnaden mellan blocken är minimal och media tenderar som vanligt mest att koncentrera sig på skitsnack och "skandaler". Som småföretagare borde jag väl troligen tänka på mitt plånboks bästa och rösta blått, men då mitt hjärta alltid slagit för vänsterblocket så väljer jag istället att satsa på framtiden och Miljöpartiet. Men som sagt, skillnaden är väl marginell.

Såg dock att Fredrik Reinfeldt, som för övrigt är en av de mest överlägsna och intetsägande politiker jag vet, fått pryda omslaget på både Café och King. När får vi se Mona S eller Maria W på Slitz framsida Mr. Drougge? ;)

Tänkte bjussa på lite härlig politiskt inkorrekt(?) folkpunkrock också:

Hej mina vänner!

Livet rullar vidare och man gör så gott man kan för att rulla med. Just nu är det sjukt mycket att göra med alla höstkläder som väller in på Yokiono.se, som ska fotas och läggas upp på webben. Samtidigt känns det otroligt kul att kunna plocka ner rean och istället promota nya fräscha grejer. Nytt i shoppen är bl.a. märken som Nakkna, Ida Pyk, Via Snella, Billie & I m.fl.

Värt att notera annars är väl att Iron Maiden släppt nytt och fullkomligt helgonförklarats av pressen. Samtidigt som man regerar albumlistorna världen över. Det är bara att bocka och buga för detta band som efter 30 år fortfarande håller sig kvar på toppen.

För egen del är väl den stora nyheten att man klippt sig:

See Ya Around!

// Thompa

Råkade bara snubbla över det här youtubeklippet häromdagen. Sjukt roligt att de sjunger allt som händer i videon och man inser hur jävla dålig och absurd videon egentligen är. Enjoy this folks!

Jakob Hellman

Forever Youngturnén, Helsingborg

När Jakob Hellman klev in på Allsångens scen för nån vecka sen så utbrast min syrra: "Det måste ju vara nåt fel på honom. Han ser ju helt sjuk ut!" Själv vet jag inte riktigt var jag har honom, å ena sidan känns han ganska glad och verkar åtminstone ibland gilla att stå däruppe på scenen, för att i nästa ögonblick se förvirrad för att inte säga skräckslagen ut. Hans debut och hittills även enda platta ...och stora havet släpptes och har sen dess bl.a. hunnit bli utsedd till historiens bästa svenska popplatta. Och när han nu spelar hela albumet från början till slut så går det inte att undgå att förstå varför hajpen runt honom blev så stor en gång i tiden. Sverige hade hungrat efter en kärlekskrank singer-songwriter och likt Håkan Hellström 10 år senare dök han upp precis vid rätt tillfälle. Själv spelade jag under en period också skivan sönder och samman och låtar som Tårarna, Hon har ett sätt och förstås, Vara vänner väcker minnen från min uppväxt. Och förvisso, bettet i rösten och den där riktiga närvaron finns inte där, men med ett kompband av fullblodsproffs och ett så starkt låtmaterial är det helt enkelt väldigt svårt att misslyckas. Allra bäst tryck och mest närvaro blir det i intensiva Stora havet. Säga vad man vill om Jakob Hellman, men det här svensk pophistoria och det kan ingen någonsin ta ifrån honom.

ULTRAVOX

Forever Youngturnén, Helsingborg

Med tanke på hur lite det faktiskt regnat denna svenska sommar så var det kanske inte så underligt att himlen skulle öppna sig just denna dag. Lite tråkigt bara att det dämpa stämningen på en av stans få konserthappenings denna sommar. Men det är inte särskilt många som tar notis om regnet längre när Midge Ure och kompani äntrar scenen. Och trots att man verkligen ser ut som det gäng gubbar man är så låter musiken lika vital och ivrig som om året vore 1982. Midges röst har hållt sig förvånansvärt väl genom åren och medlemmarna visar gång på gång att de är skickliga instrumentalister. Högst allsång blir det så klart i klassiker som Vienna och Dancing with tears in my eyes, men själv tycker jag Loves great adventure och The Voice är kvällens höjdpunkter. Det här är nostalgi, men med humor, energi och starkt låtmaterial så för man konserten i hamn utan att det ens tenderar att bli patetiskt. Faktum är att betyget kunde varit ett steg högre då jag tror att bandet gjort sig ännu bättre på en intimare klubbscen. Ultravox - Still going strong.

Hej Thalia! (och alla ni andra)

Det allra första jag fick lära mig när det gäller bloggande var hur viktigt det är att hela tiden uppdatera den, för annars tappar folk intresset. Och hur jävla bra har jag lyckats med det? Saken är dock den att jag vid sidan om mitt jobb som frilansjournalist driver min egen klädbutik/webshop och jobbar febrilt som kock och restauranglärare. Just nu börjar höstkollektionerna trilla in, vårkollektionerna ska beställas, bokföringen ska vara inne nästa vecka,  skolstarten är en vecka bort och luncherna är hektiska som  fan eftersom folk återvänder från semestern nu. Så, just nu har jag helt enkelt bara tusen projekt i huvudet.

Men, det finns alltid hopp om bättring så idag tänkte jag fresta med ett par sprillans nya recensioner, och bara för dig Johanna så kommer här mitt livs första och troligen sista utvik i SLITZ!

Peace & Love!

// Thompa

Vet inte om det bara är jag, men är det inte lite konstigt att skivor med artister som Kent, Robyn, Håkan Hellström, Anna Järvinen m.fl. alltid automatiskt genererar minst en 4:a i betyg av recensenterna i nästan alla större dagstidningar. Inget ont alls om dessa exempel, men kom inte och säg att alla deras plattor är snudd på klassiker. Jag har heller aldrig sett någon recensent som skadeglatt frossat i att totalsåga nån av Kents plattor, medan det finns andra artister som blir sågade av ren slentrian även om de skulle råka överträffa sig själva. Lite märkligt om du frågar mig...

När det gäller ny musik så kan jag just nu rekommendera:

Crowded House - Intriguer

(Provlyssna: http://www.youtube.com/watch?v=PsLISr-L-as)

Klockren pop i rakt nedstigande led från Lennon/McCartney 

Tom Jones - Praise and Blame

(Provlyssna: http://www.myspace.com/tomjones)

Så här har du aldrig hört honom förr!

Och för er som missade den förra året:

Jackson United - Harmony and dissidence

(Provlyssna: http://www.myspace.com/jacksonunited)

Grymt skön och tämligen opretentiös surfpunkpop signerad gitarristen i Foo Fighters...

Sleep tight!

// Thompa