Otrevliga kvinnor är bättre i sängen, hävdar rikets ledande
sex- och samlevnadskrönikör.
Härom numret gjorde vi upp med den klandervärda tv-serien Sex and the city och den kulturella förödelse denna ställt till med inom en hel generation kvinnor, ett faktum som snabbt satte agendan för landets kulturdebatt. Eller nåja, frun till programledaren för Paradise Hotel bloggade om oss. Det uppmanades till bojkott av tidningen i ett blogginlägg vars kritik snarare kom att riktas mot det svenska skolväsendet, då författarinnan mest torgförde sin oförståelse för elementär grammatik, meningsbyggnad, logik och inte minst själva termen bojkott, som för att kunna användas effektivt kräver att den bojkottande gruppens pengar tidigare kommit det bojkottade föremålet tillgodo. Man behöver med andra ord ha köpt tidningen tidigare för att ens bojkott ska få några kännbara konsekvenser, och av en lycklig slump har vårt vara eller icke vara aldrig riktigt vilat på lättprovocerade mediakvinnors tidskriftskonsumtion. Det om detta – det är naturligtvis inte för att diskutera sociala medier som vi är här idag, utan för att, i viss mån, återkoppla till den aktuella krönikan.
Sex and the city-kvinnan kan lätt sammanfattas som en egocentrisk och ytlig varelse vars förvridna ideal, där begärets arena skiftat från sängkammaren till skobutiken, saboterat vederbörandes förmåga att fungera som en sexuell varelse. I månadens krönika ska vi istället avhandla en besläktad men mer fundamental kvinnlig arketyp och dennas för- respektive nackdelar: Den så kallade bitchen. Liksom i fallet med många andra termer har det begränsade svenska språket misslyckas att hitta en lämplig synonym till engelskan. Om du själv, bäste läsareavnjuter månadens krönika från en väl insutten länsstol med tassarna fast förankrade i ett avslappnande fotbad rekommenderar vi att du mentalt ersätter all fortsatt användning av ordet ifråga med något av följande helsvenska ord, som vi hittat i det vältummade redaktionslexikonet: Argbigga, ragata, furie, rivjärn, huskors, satkärring, megära eller varför inte xantippa? Definitionen enligt ordlistan är rätt och slätt en argsint kvinna, men sanningen är givetvis mycket mer nyanserad och komplicerad än så.
Låt oss till att börja med fastställa att det finns någonting med den så kallade bitchen som gör henne mycket attraktiv. Med sin till synes ointresserade hållning, sin provocerande attityd och sin allmänna svåråtkomlighet är det något med henne som vi bara inte kan hålla oss borta från. Vissa är dock mer svaga för det än andra. Som brukligt än när jag tar mig an ett behjärtansvärt ämne begav jag mig ut i sommarnatten för att studera fenomenet på närmare håll, och blev på en oidentifierad köttmarknad vittne till ett antal intressanta meningsutbyten i anslutning till dansgolvet. Låt oss börja med Exempel ett, där bitchigheten spelar en viktig roll just genom sin avsaknad, som jag gett den förtydligande undertiteln ”En man med uselt självförtroende raggar på en alltför inbjudande kvinna”:
Han: Hej, går du ofta hit?
Hon: Ja! Jag kan inte fatta att jag aldrig sett dig här förut, snygging!
En stor tankebubbla uppenbarar sig ovanför mannens huvud, läsbar endast för den luttrade sex- och samlevnadskrönikören. Där står: ”Oj, det här gick lite för bra för att vara sant. Eftersom jag har så fantastiskt låga tankar om mig själv måste det vara något fel på henne, som låter sig raggas upp så lätt av någon som jag. Hon är säkert värsta madrassen, alternativt redigt knäpp i huvudet, kanske rentav på tillfällig helgpermission från ett närbeläget mentalsjukhus.”
Han (vänder och går): Förlåt, jag trodde att du var någon annan…
Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att en viss grad av bitchighet hade kommit den aktuella kvinnan väl till pass, eftersom detta motstånd var något den stackars mannen i exemplet förväntat sig i dylika sammanhang. Om han fått sina ogrundade tankar om sitt eget låga värde bekräftade, men ändå jobbat vidare och till slut fått övertyga henne om att vidare bekantskap ändå kunde bli ömsesidigt gynnsamt ur umgänges- och orgasmhänseende skulle båda fått ligga och eventuellt även levt lyckliga i alla sina dagar, vad vet vi.
Exempel två utspelade sig senare samma kväll vid bardisken. Jag har gett det undertiteln En man med normalt självförtroende raggar på en alltför bitchig bitch.
Han: Hej, jag ser att din drink nästan är slut, vad sägs om påfyllning?
Hon: Vadå, tror du inte att jag har några egna pengar eller? 50-talet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn, Adolf.
Återigen uppenbarar sig en tankebubbla över mannens huvud, skönjbar enbart för den rutinerade människokännaren. Efter en grundlig censur där faktiska ordval ersatts av mer skonsamma eufemismer kan jag sammanfatta meningen som: ”Denna kvinna är ej för mig.”
Han (sjunger och backar från platsen): Hon har ett sätt som får alla män (en kör stämmer in från barens vänstra sida: ”Aaaaalla män!”) att tro de är i helvetet…
Exemplet åskådliggör en av de allra viktigaste lärdomarna som bitchologin har att bidra med: Det finns grader av bitchar. Här ovan ser vi den värsta möjliga sorten: En naturlig bitch som helt och hållet tappat kontrollen över sin bitchighet och på grund av en abnorm aggressionsnivå fungerar dåligt i varje givet socialt sammanhang.
Exempel tre visar på ett annat scenario. Det hela hände i den medelst sammetsrep avskilda del av lokalen som går under namnet VIP-rum, där inbillat förnämt folk tenderar att sitta och ha tråkigt. Jag kallar det ”En man med obefogat högt självförtroende raggar på en rimligt bitchig tjej”.
Han: Hej, känner du igen mig? Det är jag som är programledare för Paradise Hotel.
Hon: Var det inte du som tog livet av dig när tittarsiffrorna kom?
Tankebubblan ovanför honom: ”Hur understår hon sig! Passivitet och konstant bekräftelse är kvinnans lott i livet!”
Han (vänder på klacken): Du missade just din enda chans att hamna på mingelfotografernas tio-i-topp-lista!
Av dessa tre exempel lär vi oss att det finns en mängd kombinationer som bara inte fungerar beroende på de inblandades förhållande till bitchighet: En man med lågt självförtroende behöver den, en kvinna med för mycket av den kommer aldrig att uppnå någon popularitet, och en man med storhetsvansinne vägrar att tolerera den. Bitchigheten är däremot en viktig krydda för resten av oss: Män med normalt självförtroende och med distans till vårt eget ego. Låt oss begrunda exempel nummer fyra, återigen bara på en kastad drinks avstånd från dansgolvet:
Han: Hej, hur är läget?
Hon: Det var fint tills jag blev störd av en attraktiv man med bristande talang för raggrepliker…
Han: Ah, men om jag hävdar att din far måste varit småkriminell och amatörkirurg, med tanke på att han baxat ädelstenar och placerat dem i dina ögon?
Hon: Då skulle jag erbjuda honom en drink som någon form av tröstpris.
Över bådas huvuden börjar diffusa hjärtikoner att sväva (för oss sex- och samlevnadsskribenter påminner tillvaron mycket om The Sims i största allmänhet). Samma par kunde senare observeras på väg in i en taxi med destination sjunde himlen.
Låt oss ta en titt på facit till exemplen ovan: Bitchighet i rätt mått antyder att kvinnan ifråga är högst medveten om sitt eget värde och har ett sunt självförtroende. Detta är en extremt attraktiv egenskap, som ingen man vid sunda vätskor förmår värja sig mot. Den aktuella bitchen testar gränserna för sin potentielle framtida sängkamrat, och försäkrar sig om att han har humor, talets gåva och självförtroende nog att ragga på henne trots mothugg. En man som är för uppfylld av sin egen förträfflighet föredrar kvinnor som själva är så tomma inombords att även de kan fyllas av honom annat än i rent fysisk mening. Vissa kvinnor använder bitchigheten för att göra sig totalt otillgängliga – de är så otrevliga att ingen ser någon större poäng med att vara i närheten av dem. Detta beteende beror i grund och botten på raka motsatsen till det som ligger bakom den mer inbjudande bitchigheten: dåligt självförtroende. De vill inte ta några risker rent emotionellt, vill inte riskera att bli sårade, och gör sig därför helt otillgängliga.
En sund bitchighet – och lyssna nu, för det här är viktigt – antyder också att dess innehaverska kommer att vara bra i sängen. Sex utan attityd blir snabbt poänglöst: Det behövs ömsesidiga initiativ för att göra det hela intressant. Eftersom det är män som av naturen bestyckats med den penetrerande rollen krävs åtminstone ett visst mått av aktivitet från hans sida, medan det förekommer kvinnor som över huvud taget inte kan uttrycka sig i sängen och nöjer sig med att bara ligga still. Oddsen att en tjej har attityd i sitt vardagliga umgänge, men förlorar all denna attityd i samma stund som hon drar ned g-strängen bedömer jag som högst osannolikt. Sexet förhöjs dessutom, liksom varje annan seger här i livet, av det faktum att det inte serverade sig själv. Du tvingades jobba för det, och det gick vägen. Bitchighet i rätt avvägning är med andra ord av godo. Vilket skulle bevisas.
Sist men inte minst blev jag vittne till en fascinerande avvikelse i min forskning. Jag hade precis packat ned protokollbrickan, kalipermätaren, stetoskopet och den vita rocken i min svinläderförstärkta jobbportfölj och snoppat en Cohiba på väg mot utgången i tron om att nattens arbete var över. Plötsligt inträffade följande bisarra dialog, omedelbart till vänster om utgången. I trots mot allt vad rim och reson heter slutade det inte bara med att de inblandade började hångla, utan även med att de arm i arm flanerade i väg mot någon gemensam säng vars exakta koordinater jag inte kan uttala mig närmare om:
Han: Tja, läget?
Hon: Pratar du med mig och i så fall varför?
Han: Va? Vem är du? Jag pratar för mig själv, eftersom det är enda chansen till intellektuellt stimulerande konversation bland alla lobotomioffer på det här stället.
Hon: Sexigt. Vem hade du tänkt tillfredsställa med den inställningen?
Han: Mig själv, så klart.
Där har vi en koppling man inte ser ofta: Überbitchen blir raggad på av en arrogant tölp, de inser att de har sin otrevliga attityd gemensam och finner varandra. Det är bara att hålla tummarna för att preventivmedel finns till hands, för det här parets avkomma vill man inte möta i en mörk gränd om sjutton år. L